Husaffär avslutad!


Jag ska sakna den härliga kvällssolen - fast att jag väl knappt aldrig har njutit den själv!?


 I alla andra hänseenden är det skönt att släppa detta hus nu!!

:-)

Typiskt bara att vi inte sagt till mäklaren att sonens SAMTLIGA lån skulle lösas - nu tog han bara de som berörde pantbreven på kåken!? De resterande två lånen är tydligen vanliga privatlån utan säkerhet... 

Så lösa dem får vi fixa själva nu. Å andra sidan kan sonen behöva ett besök hos sin personliga bankman, för att skaffa sej ett nytt lånelöfte! Så han får boka en tid, och liksom slå två flugor i en smäll då...

<:-)

Det är väl fortfarande inte helt bestämt om han ska köpa det nya huset ensam, eller om flickvännen också ska gå in som hälftenägare. Och all pappersexercis rörande avstyckningen är inte klar än, så köpet beror hur som helst tills vidare...


Allmänt | | Kommentera |

Idag har vi firat!! :-)


Den där bröllopsdagen alltså, som vi hade i torsdags men inte kom oss för att göra något speciellt av...

Det var faktiskt silverbröllop - vi har varit gifta i 25 år!! Klämde in en liten vigsel mellan våra barns födslar. Son -91, giftermål -92 och dotter -93.

:-)

Sen dess har inget särskilt hänt, mer än att vi har blivit medelålders och ungarna har flyttat hemifrån - plus lilla Inez, förstås!!!
 

Förutom att ha delat på en liten smörgåstårta, har mannen och jag varit på shoppingutfärd. Jag har köpt en ny jacka och han ett par kängor. Dessutom var vi på ett stort Systembolag, så nu finns det rökig whisky hemma igen för ruskiga höstkvällars bruk...

Sen hade vi faktiskt tänkt köpa oss en tårta också, men Ica firar tydligen 100 år idag så det var galet mycket folk på Maxi. Vi orkade inte stå i megalånga köer till kassorna, så den idén sprack... Och midjeomfånget sörjer nog inte!?

;-)


Allmänt | | 3 kommentarer |

Bli skuldfri...?


Zappade lite mellan tv-kanalerna igårkväll, och fick plötsligt in Lyxfällan. Programmet hade redan pågått en stund, men jag hamnade mitt i den delen där man gick igenom den deltagande personens skulder. Det var galet höga räntor på flera av hennes lån, och på grund av det växte den totala skuldens storlek för var dag som gick. Den var nu sammanlagt uppe i nästan en kvarts miljon kronor, och bara räntekostnaden per år låg för tillfället nånstans mellan femtio och sextio tusen spänn!

Ry-y-ys...

Hur som helst! I vanlig Lyxfällan-ordning fixade man in pengar genom prylförsäljning, och så tog man ett nytt lån med betydligt lägre ränta, och löste de gamla skulderna med det. Vips var situationen åtminstone hanterbar igen!

Men vägen till total skuldfrihet är ju fortfarande lång, och nog måste det suga att månad efter månad betala 6-7000 kronor för "ingenting"!? Jag menar, de ursprungliga skulderna berodde ju på kreditköp av ren och skär skit!! I just det här fallet typ kläder och leksaker!? 

Ja, ja... Det är alldeles för lätt att handla på kredit och ta sms-lån!? Man kan ju bara jämföra med att köpa och låna till ett hus; trots att huset alltid finns kvar som säkerhet, är bankernas regler och krav riktigt tuffa numera!

Fast bolåneräntorna är snällare idag än för 25-30 år sen!

:-)

Jag tänker ibland på en kille vi träffade några få gånger genom gemensamma vänner. Vid ett tillfälle var vi med på en fest hemma hos honom. Jag tror det var i slutet av 80-talet, möjligen alldeles i början av 90-talet. 

Hur som helst hade denna kille, som då var ca 25 år gammal, köpt en stor gammal gård långt ute på landet. Och han hade betalat den svindlande summan av två miljoner för den!! Vilken ränta han fick betala på sina lån vet jag inte, men på den tiden var ju 10% billigt...

Och den här killen jobbade så mycket han bara kunde, och amorterade sina lån med nästan hela lönen!! Det blev inte många pluringar kvar till vare sej levnadsomkostnader eller nöjen där inte - och jag tyckte det lät förskräckligt...

Jag förstod väl helt enkelt inte på den tiden, att någon faktiskt kunde vilja göra såna uppoffringar!? Jag såg egentligen bara ett stort renoveringsbehov av hans hus, och undrade i mitt stilla sinne hur han nånsin skulle få råd att fixa det...

Nu vet jag inte alls hur det gick, men höll killen fast vid sin plan så fick han troligen ner sina lån en hel del på fem år eller nåt sånt. Och när han slutade amortera så där jättemycket, blev det säkert råd till att renovera också. 

:-)

Idag beundrar jag unga människor som kan tänka långsiktigt, och har tålamod att jobba mot sina drömmars mål under en längre tid! Jag var raka motsatsen till det som ung, och mitt tålamod är fortfarande ganska kort...

<:-)


Upp