Den 25:e!


Pengar in på kontot igen - i form av mannens lön. (Om jag får nån det här halvåret, bestämmer jag inte förrän i slutet av juni då det är dags att göra bokslut).

Gör ett nytt försök att få 16500 att räcka till månadens alla utgifter. 

:-)


Ekonomi | |
#1 - - Helena:

Inte illa att klara sig på den summan. Det är häftigt när det fungerar. Har funderat lite. Du är ju självvald hemmafru om jag förstått saken rätt? Jag är också hemmafru sen ett par månader pga att vi är familjehem för dottern och hennes bebis. Men åååå.., vad jag saknar den sociala biten. Arbetskompisar. Att få prata med andra än make och barnen. Hur gör du? Funkar det eller får du också lappsjuka emellanåt?
Kram Helena

Svar: Tror att det KANSKE går den här månaden (förra sket sej lite) - och i så fall blir det många sköna tusenlappar in på sparkontot. :-) Sparar mycket i år för att kunna lösa ett billån senast nästa år. Mmm, jag är självvald hemmafru fast har ju till och från jobbat lite grann - dock mest på ställen där det inte direkt har kryllat av arbetskamrater. Tex ensam på kontor, ensam i skolkök och parallellt med en vaktmästare på ett städjobb... Så har jag trivts bäst faktiskt - lite prat med andra vid rasterna bara, och i övrigt fått sköta mej själv och lägga upp arbetet på egen hand. :-) Det är likadant annars också; jag träffar gärna andra en kortare stund och pratar och är social osv, men i grund och botten är jag en ensamvarg och trivs med det. Tänker att det för din del måste ha blivit en väldigt stor omställning att lämna ett jobb som sjuksköterska (var det väl?) där du haft mycket folk omkring dej + ett högt arbetstempo för att nu vara hemma med dotter och nyfödd. Inte konstigt om det liksom känns FÖR lugnt och att lappsjukan vill tränga sej på... Hoppas du hittar en bra balans och framöver kommer ut mer bland folk igen - sånt blir ju i regel enklare när bebisen blivit lite större! :-)
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - Anonym:

Bara intentionen är beundransvärd!:)
Jag gick från dagjobb till att nattjobba sista året då jag har barn med funktionshinder. Tre av fyra har npf (Asperger o adhd). Skolan ringde i ett och jag kunde inte sköta mitt jobb ostört nattetid. När jag sedan bytte till nattjobb kunde jag inte sova ifred. Jag valde bort mycket socialt på jobbet. Gick ut o gick på rasten osv.., men grejen var ju att man kunde välja om man ville. Och man var en del av ett sammanhang. Jag tror jag saknar valmöjligheten och just sammanhanget. Jag försöker tänka att det är den största gåvan att få göra skillnad för min dotter och den lille, och även mina två yngsta. Men mycket grubblerier blir det.
Gillar din blogg. Den är peppande vad gäller ditt ekonomitänk och inställning till hemmafrulivet och djupdyker även i det djupt vardagliga ibland. Tack!

Svar: Ja, det är nog A och O för välbefinnandet att känna att man ingår i ett sammanhang och själv kan påverka/bestämma över sin situation. Du har gjort val som just nu kanske gynnar dina barn och barnbarnet mycket mer än dej själv, men den dagen du kan titta tillbaka på den här tiden i backspegeln så att säga - då hoppas och tror jag du kommer att tycka att det var värt uppoffringarna! :-) Hoppas också att du kan behålla lite kontakt med arbetskamrater och andra vänner, som små andningshål i vardagen - en liten fika eller bara ett telefonsamtal gör ju stor skillnad när man känner sej lite ensam och isolerad hemma. Kram!!!
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp