Skoltrött...


Är det att vara trött på ämnen, lärare, läxor och prov - eller är det att vara utled på skolan som system, på pedagogiken och på läroplanens mål???

Är det inte så gott som ALLTID det förstnämnda man tar för givet att det handlar om, när någon säger att han/hon är skoltrött eller när man diskuterar en elev som plötsligt bara slutar att prestera!?

Det andra alternativet fanns faktiskt inte i mitt eget medvetande, förrän jag på senare år stångats ett par terminer med olika högskolestudier. Då som först insåg jag hur otroligt fyrkantigt utbildningssystemet är, trots att det så fint heter att lärandet ska anpassas efter den enskilda eleven... 

8-X

Hur som helst! I grundskolan och på gymnasiet var jag en elev helt i lärarnas smak; gjorde inget väsen av mej förutom när jag svarade på frågor - vanligtvis svarade jag då rätt. Jag lyssnade, gjorde mina uppgifter och skrev tillräckligt bra resultat på proven för att gå ut i vuxenlivet med idel fyror och femmor i betyget. Läxor gjorde jag bara om det behövdes, typ inlämningsuppgifter. I övrigt behövdes det sällan, eftersom jag antingen redan kunde eller lärde mej på lektionerna.

På det stora hela har jag aldrig haft nån användning för mina höga betyg, och nästan ingenting av den kunskap jag tillskanskade mej i skolan har jag någon som helst nytta av idag!?

Allt (nästan) av värde som jag kan, och behöver kunna i min vardag, har jag alltså INTE lärt mej i skolan!!!

Jag tycker det är lite fascinerande faktiskt... Si så där 15 års skolgång, på diverse nivåer, har lett fram till inget vettigt alls!? Samtidigt som sånt jag har ägnat mej åt på fritiden, har gjort mej tämligen kompetent på en lång rad olika områden.

I sammanhanget bör nämnas att jag är uppvuxen med böcker, och lärde mej läsa på egen hand i femårsåldern. Jag hade eget lånekort på biblioteket många-många år innan min klass på en svenskalektion i 7:an fick göra ett studiebesök där i syfte att skaffa varsitt sådant...

Ett av de första ämnen jag verkligen nördade ner mej i var akvariefiskar! :-) I tio-elvaårsåldern hade jag läst alla bibliotekets böcker om sådana, och kunde snudd på rabbla upp innehållet i dem utantill. Dessvärre var det inte möjligt att omsätta kunskaperna till praktik i någon större utsträckning, men jag hade iallafall ett litet akvarium som jag födde upp guppies i. Fångade mygglarver (att tillskottsmata dem med) i ett vattenfyllt dike en liten bit hemifrån. :-) 

Efter fiskarna följde diverse smådjur och så småningom även katt, hund och reptiler. I ett slags självhushållningsprojekt för 15-20 år sen ingick grisar, höns, gäss, ankor och köttkaniner...

Ett yrke med fokus på djur kanske hade passat mej - som t ex veterinär!? Men det fanns inte på kartan, för jag var ju skoltrött och inte det minsta sugen på att plugga i så många år som skulle krävas för att utbilda mej till det...

Å andra sidan har jag aldrig verkligen drömt om och längtat efter att bli veterinär! Det har inte varit ett aktivt strävansmål alltså, men det hade varit ett yrke som hade varit "tillräckligt fint" om man så säger... Fast mina närmaste hade ett helt annat utbildningsområde i tankarna när det gällde mej, och särskilt min mormor blev en aning (milt sagt!) upprörd när jag vinklade in på en kokerskebana istället för att läsa till journalist!?! 

8-X


Tankar | |
Upp