Skriva uppsats...


...var jag bäst på (på riktigt) i grundskolan och på gymnasiet! Fantasin flödade och språkkunskapen/ordhanteringen bara fanns - har aldrig skrivit sämre än högsta betyg på uppsats inom svenskaämnet. Dessutom tyckte jag det var superkul!! :-D

Uppsats på högskolenivå däremot, i vilket ämne som helst, är nånting helt annat. Dödar skrivlusten totalt - iallafall min. 

Ibland har jag funderat på om det hade blivit så också, om jag hade haft skrivandet som yrke? Om jag även då hade tröttnat och slutat anstränga mej, och bara låtit texten löpa på utan något större engagemang. Det blir ju ord och innehåll ändå, liksom. Vem bryr sej när folk ändå knappt ids läsa!? 

Jag är rätt glad att jag inte lät mej lockas in på den där journalistiska banan, som många tyckte var som klippt och skuren för mej. Men det gick faktiskt så långt att jag föll för pressen att söka samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. Vilken dundertabbe! Jag som aldrig nånsin varit särskilt intresserad av samhällskunskap, demokrati, rättsväsende, politik och "sån skit"!? Och än mindre av att förmedla allsköns olika vinklingar av det till alla andra...

8-X

Nä, skulle jag skriva så skulle det antingen vara böcker eller reportage om ämnen som intresserade mej. Synd att man inte kunde bli anställd som författare i en småländsk industristad i mitten av det glada 80-talet... 

Jag bytte till ekonomisk linje, så det åtminstone blev så pass kul att jag kunde få ett kontorsjobb på hemorten efter studenten. 

Dessvärre var det urtrist att vara kontorist. Dessbättre kunde man ha det yrket på deltid! Så jag jobbade 50% med något jag i princip avskydde, och njöt av att ha en massa fritid som jag kunde ägna åt precis vad jag ville! Ibland skrev jag noveller, och sålde dem till en tidning som betalade mellan 700 och 1000 spänn stycket för dem. Men mest pysslade jag med mina olika hobbier och mina djur.

:-)

Det var en rätt fin tid i livet egentligen - fast det insåg jag väl inte riktigt då, utan gick raskt vidare mot nya utmaningar; Barn och familjeliv!

Sen var det slut på allt vad egen fritid heter - och på kontorsjobb också, eftersom företaget jag var anställd på lades ner under min första föräldraledighet...

8-I



Tankar | |
Upp