Damen som hade en halv miljon...


...i sitt kassaskåp - när hon dog!

Detta är en alldeles sann historia, och damen i fråga var naturligtvis synnerligen ekonomisk och sparsam. Och gammal - det var på det stora hela ålderdomsskäl som var hennes dödsorsak...

Iallafall... Även om man lever tills man blir långt över 90 år, och därmed har haft pension i bortåt 30 år, så är det knappast på den vägen man gnetar ihop ett kapital av den digniteten! I kontanter dessutom. Så hur gick det bara till???

Jo, damen i fråga hade en inkomst vid sidan om sin pension. Inte särskilt stor, men regelbundet en gång i månaden år ut och år in fick hon ett pengakuvert av sin inneboende hyresgäst. Exakt hur mycket det innehöll vet jag inte, men låt oss säga 3500 kronor.

3500 x 12 x 12 = 504000

Ja, ni ser!? Ingenting är omöjligt, som Gunde Svan skulle ha sagt!

:-)

Nu tror jag i och för sej att hon fick använda en del av hyresintäkterna till att täcka kostnader som direkt kan kopplas till hyresgästens lilla kryp-in (en lägenhet inredd ovanpå damens bilgarage). Lite underhåll och renovering blir det ju alltid, nån vitvara som pajjar och måste bytas ut, uppvärming, hushållsel osv... Så låt oss istället säga att damen varje månad i 21 års tid stoppade in 2000 kronor i sitt kassaskåp - och aldrig nånsin tog ut en enda sedel igen därifrån... 

2000 x 12 x 21 = 504000

8-)

Det tragiska i denna berättelse är så klart att hon inte unnade sej själv att använda pengarna. I stället hittades de av hennes söner, när de skulle tömma och sälja huset efter hennes död... Kul för dem kanske, men jag vet just inte...? 

Onekligen är det svårt att förstå varför man väljer att leva nästintill som en fattiglapp (för det gjorde hon!!) när man inte måste. Men för henne var det nog helt enkelt mera värt att få se högen med sedlar växa och växa i kassaskåpet, än att köpa nya kläder och äta ordentligt mat!?

För egen del blir jag nog aldrig så hard core...? Även om jag inte heller lägger stora pengar på mat och kläder, så vill jag ändå ha en viss kvalitet på de sakerna. 

Hellre lite mindre men lite bättre när det gäller maten, och gärna märkesplagg när det gäller kläderna. Fast de sistnämnda får så klart gärna vara begagnade! 

Jag skulle kunna tajta till både matkostnaderna och mitt shoppande på främst Secondhand, om jag ansåg mej nödgad att spara ännu mer än vad jag redan gör. 

Men nånstans går liksom gränsen för när snålandet inte längre är roligt, och för mej går den gränsen där nånstans!!

:-)

Ekonomi | |
#1 - - elisabeth:

Såg ett program på teven igår kväll som handlade om att leta upp arvingar. En man från Ungern kom hit 1956. I Ungern hade han fru och en son. De fick inresetillstånd men kom aldrig hit. Sonen och pappan träffades men hade ingen riktig kontakt. När pappan dog för tre år sedan lämnade han efter sig nästan 7, 5 miljoner kronor, pengar som han samlat ihop på aktieaffärer (långsiktigt). Han dog på hemmet, alldeles ensam. Nu letades sonen upp, som hela livet levt på liten peng. Nu blev han stenrik! Tragisk historia.

Svar: Åh... Såg inte det programmet, men det kan man ju ana har varit en ledsam historia långt bortanför det ekonomiska... 😔
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp