Ett Annat Liv


Fick upp en länk i mitt Facebook-flöde igår, till en ny krönika på sajten www.ettannatliv.se.

Den handlade om en Anders, som motiverade sej själv till dagliga joggingturer genom att vid varje tillfälle plocka med sej en pantburk från diket hem. Dessa burkar omvandlades sedan en gång i månaden till 30 kronor, som Anders köpte sej en trisslott för!

:-)

Ja, ni förstår väl tanken!? Ett sätt att hålla drömmen om en vettig pension vid liv, alltså.

För OM Anders faktiskt HAR en sån där osannolik tur, som man egentligen bara kan fantisera om, så sitter han en vacker dag i en tv-studio och skrapar fram en ansenlig summa pengar i månaden i 25 år!!!

8-)

Själv köper jag aldrig lotter, för det känns som att kasta bort pengar... Men att köpa lotter för hittade pengar (pantburkar!) har jag inte ens tänkt på att man skulle kunna göra!? Får kanske börja med det - bara jag slipper jogga efter de där burkarna!! ;-D 

Samma hemsida har förresten en rad artiklar om downshifting. Jag passade på att skumma igenom dem också, och iallafall vissa saker inom det konceptet känner jag mej rättså hemma i. 

Fast egentligen förutsätter väl downshifting att man har eller har haft något att växla ner ifrån...? Jag har ju aldrig nånsin befunnit mej i det där hysteriska ekorrhjulet med alldeles för mycket arbete och för lite fritid, galen konsumtion och en ständig jakt efter ännu mera status och prylar... 

Att jag varken ville eller skulle spendera mitt liv efter den mallen, hade jag fullständigt klart för mej redan när jag gick på högstadiet - och det håller jag alltjämt fast vid.

Däremot har min man åtminstone växlat om! Han jobbar inte alls lika mycket nu som fram tills för drygt fyra år sen. Man kan väl säga att han idag bara jobbar heltid!?! Och lönen är ungefär densamma som när han jobbade 120%. Å andra sidan jobbar han en hel del på fritiden i sitt egna AB, och tar inte ut nån lön för det... Så EGENTLIGEN är det ingen skillnad.

Men han trivs bättre så här, och det räcker långt!! :-) 

För övrigt tror jag att det här med downshifting är mycket svårare för gemene man än vad det låter som när man läser såna här artiklar om det...? För ytterst handlar det om att helt och hållet byta livsstil. Och i princip också om att byta ner sej! Sänka sin standard och strypa utgifterna... För att inte tala om hur ifrågasatt man förmodligen kommer att bli av alla vänner och bekantar som är kvar i ekorrhjulet!!

:-(

Om man inte tydligt ser och känner en rejäl höjning i livskvalitet parallellt med umbärandena, är knappast downshifting något att satsa på!

Men... Det kanske inte i första hand är arbetstiden man ska minska ner på, för att få mer tid över till annat? Man kan ju börja med att analysera den fritid man redan har, och ta sej en allvarlig funderare på om den verkligen används på det sätt man vill och önskar. Med hela lönen kvar finns trots allt många fler möjligheter, än om man måste omprioritera precis allt i sin tillvaro på grund av sänkt inkomst.

:-)

Sen är ju givetvis downshifting ett aktivt och medvetet val, som aldrig nånsin kan eller får jämföras med den som drabbas av inkomstbortfall på grund av arbetslöshet eller sjukdom. Har man bestämt sej för att jobba mindre, leva mer och klara sej på en tajt budget så är det naturligtvis mycket lättare att fixa det än om man mot sin vilja tvingas leva på existensminimum. 

Det jag hittills inte har hittat ett ord om i downshifting-artiklarna är hur de som ger sej in i detta ska rädda sin pension!? Den naggas ju rejält i kanten om man går ner i arbetstid, och som downshiftare kan man knappast spara några större summor...?

Men det är kanske där pantburks-Anders och trisslotterna kommer in i bilden!? 

8-DDD




Tankar | |
Upp