Hålla nere kostnaderna...


...har jag alltid varit bra på. Nästan, iallafall!

Kan naturligtvis räkna upp en rad idiotinköp och felinvesteringar jag gjort, men på det stora hela är jag ändå nöjd över mitt sätt att hantera plånbok och bankkonton genom åren. Och jag har alltid fört kassabok angående hushållets utgifter!

Det jag inte är helt nöjd med är sparandet längre tillbaka i tiden. När jag var i 20-årsåldern tyckte jag uppenbarligen att det var viktigare att konsumera än investera. Sparade inte ett öre då! 

:-(

Visserligen hade jag inte ut jättemycket i lön, för jag var ju bara ett fjuttigt litet kontorsbiträde med en deltidstjänst då... Men hade jag verkligen velat, så hade jag absolut kunnat spara iallafall några hundralappar varje månad!

Nu fick den saken bero tills 25-årsåldern istället, när vi fick barn och tyckte vi skulle spara en del av barnbidraget till dem. Då fick jag äntligen tummarna loss och investerade samma summa till mej själv som till vart och ett av barnen.

Månadsspar i fonder fick det bli, utan att vara ett dugg påläst eller insatt. Trots det blev det lite tillväxt på våra konton, och 300 kronor i månaden visade sej definitivt vara bättre än inget sparande alls!

:-)

Men det är som bekant dyrt att ha tonåringar, och nånstans mellan hyresavierna för dotterns studentlägenhet och sonens dyra motorsportsintresse fick sparandet sättas på paus...

Jag tror det var ett dumt beslut, men det är ju lätt att sitta här idag och känna sej efterklok angående den saken... Så därför rycker jag faktiskt bara på axlarna åt det - och tar nya tag NU istället!!

För det är ju inte lönt att gråta över spilld mjölk... Och även om det var dyrt så ångrar jag inget - vi hade det BRA, och det var viktigast där och då!

Och vi har det fortfarande väldigt bra! Barnen på sitt håll, mannen i sin karriär och jag här hemma!

:-)

Dessutom behöver inte mitt snålade och sparsamhetstänk gå ut över barnen, nu när de är vuxna och självförsörjande! Och mannen är nöjd och belåten över varje sparad krona - han får ju ändå handla bäst han vill, så länge han håller sej till kapitalet han har i sitt AB.

Så som sagt; hålla nere vardagliga kostnader är jag BRA på! Mat, kläder, förbrukningsartiklar av allehanda slag, drivmedel till våra bilar och liknande lägger vi sällan eller aldrig över 9000 kronor i månaden på. 

Tyvärr läcker skutan på andra ställen istället... Så när jag tycker att vi borde kunna spara dubbelt så mycket som vi gör, så går inte det på grund av taskiga villkor och avtal på andra saker. 

Det är surt - och något jag verkligen borde ta tag i!!

:-[

Började bra häromdagen när jag sa upp vårt oanvända abonnemang för fasta telefonen, men sen har det inte hänt mer...

Mobiltelefonabonnemangen är en tung utgiftspost varje månad, tidningsprenumerationen också - för att inte tala om våra försäkringar!!

Men jag har tänkt att det är våra olika lån jag först och främst måste ta tag i, fast jag kommer visst aldrig till skott med dem. Och nu har jag alltså fått blicken på en massa annat också. Men är fortfarande lika handlingsförlamad, eller vad det är som gör att jag inte bara sätter igång och röjer i skiten...?

X-(


Ekonomi | |
#1 - - elisabeth:

För mig framstår du som en väldigt handlingskraftig kvinna som har koll på läget och gör det allra bästa av det du vill.
Då var då och nu är nu, och som du säger, det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det är bara att kavla upp ärmarna och ta nya tag, och det tycker jag att du är mycket bra på.

Svar: Koll håller jag med om - och har jag inte koll, så skaffar jag mej det! ☺ Det är lite värre med att få tummarna loss, men jag jobbar på det!
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp