Inte länge man får vara glad...?


Glädjen över att ha fått sonens hus sålt, byttes snabbt mot... Ja, jag vet snart inte längre vad man ska säga att det är för känsla som drabbar en när terrorn slår till...? 

Slog på tv:n en stund efter att jag hade kommit hem, och hamnade då mitt i rapporteringen från dådet i Barcelona.

:-(



Allmänt | |
#1 - - Anne:

Ja vad ska man säga. Eller tänka. Eller känna. Ibland undrar man hur mänskligheten överhuvudtaget har lyckats överleva så här länge. Det värsta är att man kan vänja sig vid det mesta. Inte klokt.

Svar: Ja, det där att man vänjer sej!! Man borde ju verkligen inte, men visst är det precis det man gör... Jag hoppas ju innerligt att man inte börjar rycka på axlarna bara, men onekligen har man ju redan blivit lite avtrubbad på nåt vis. Det är så sorgligt! :-(
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - elisabeth:

Ja, usch och fy, och idag i Åbo! Jag var ju bara minuter ifrån terrordådet i Stockholm den 7 april, som satte spår i mig. Det är så fasansfullt, och varför har det blivit så här? Varför gör någon ett dåd med syfte att döda, så många som möjligt?

Svar: Kan tänka mej att man aldrig blir riktigt den samma igen när man har upplevt något sådant nära inpå sej... Men efter Stockholm (och efter alla andra dåd också, skulle jag tro) var det ju en och annan som försökte förklara varför, men jag tror att många har svårt för att ta till sej och acceptera svaret; De HATAR oss och vår västerländska livsstil!?! 🙁
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp