Köpstopp och prylbantning...


Jag köper inte så mycket, och ibland tycker jag nästan att min konsumtion är som om jag hade haft köpstopp. Men det är inte sant, för köpstopp betyder ju att man har bestämt sej för att helt avstå all form av onödig konsumtion - och så långt har jag inte gått.

Och jag tror inte heller att jag nånsin kommer att belägga mej själv med ett sådant strikt förbud, för jag gillar helt enkelt att kunna handla när ett fyndläge plötsligt dyker upp!! 

:-)

Det är väl liksom min lyx i tillvaron att faktiskt kunna unna mej det...? 

Inte för att jag har några jättebelopp tillgängliga att spendera på det viset - men några tusenlappar iallafall!





Och så länge jag bor i ett någorlunda stort hus med goda förvaringsutrymmen, känner jag inte heller något behov av att prylbanta. Nog för att vi har undanlagda grejer i överflöd i källaren och så där, men de kan faktiskt vara bra att ha nångång i framtiden!? Man vet aldrig när man kan behöva en sunkig brödrost eller ett par skridskor från 80-talet!!

;-)

Skämt å sido, så är det ganska ofta jag börjar med att gå ner i källaren och kolla det egna "lagret" först när jag kommer på att jag behöver en viss speciell sak. Innan jag ränner iväg och köper nytt (eller för all del bättre begagnat på Secondhand), alltså! Och inte sällan hittar jag då exakt det jag söker, eller åtminstone något liknande som fyller samma syfte/funktion. 

:-)



Konceptet "en sak in - en sak ut", begriper jag mej inte alls på!? Känns mer som en psykiskt tvångsmässig handling, än en smart miljöekonomisk strategi...?

Däremot är det ju bra om man kan låna ut saker man för tillfället inte behöver, och få tillbaka dem igen när/om ett behov uppstår! Alternativt samäga grejer med någon/några andra. 

:-)



Ekonomi | |
#1 - - elisabeth:

Samägande vet jag inte om det funkar, har aldrig provat. Kan bli konflikter, tror jag, till exempel om det är en trädgårdspryl, och den som senast haft den inte gjort ren den eller skött den på rätt sätt, eller så funkar det alldeles utmärkt.
Det är väl en ynnest att kunna köpa det jag vill ha, när jag vill ha det, och inte behöva vänta tills lönen kommer, oavsett vad det är.

Svar: Jag har inte heller testat samägande i nån större utsträckning, och du har säkert rätt i dina farhågor. Fast jag tror ändå lite grann på sånt där som bilpooler, andelsstugor/-lägenheter och liknande! :-) Ja, en liten lyxkassa, som alltid är tillgänglig och påfylld, sätter guldkant på vardagen. Behöver inte vara så stor - huvudsaken är oftast att d3n bara finns! :-D
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - Anne:

Jag förstår idén med köpstopp men gillar inte riktigt när en del ska dra allt in absurdum. Måste det vara allt eller inget? Kan man inte bara använda sunda förnuftet? Själv är jag för snål för att shoppa loss hej vilt men köper det jag känner att jag verkligen vill ha. Sen tycker jag faktist att många som pratar om sitt köpstopp silar mygg. Säger man att man har köpstopp på allt men köper resor, hotellnätter, konserbiljetter m.m. då har man inte köpstopp enligt mina mått mätt. Jag tror lösningen på alla dessa spörsmål är att sköta sin ekonomi på ett vettigt sätt och rätta mun efter matsäcken.

Svar: Nä, ordet köpstopp verkar sällan betyda vad det låter som. Alternativt kopplas till en lång rad undantag... Resor, hotellnätter och konsertbiljetter känns ju som det första man skippar om man har belagt sej själv med köpstopp. Sen kan man ju upprepa för allt och alla att man HAR köpstopp men behöver det och det och det - och förvänta sej att man rätt och slätt får prylarna i fråga i gåva av någon. Vilket jag också tycker är fel, för i min tanke om detta ingår även att man redan har allt man behöver och att köpstoppet mest är att betrakta som ett sparande av pengar (och inte något påtvingat på grund av att man inte har några pengar att nöjesshoppa för). ☺
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp