Vårt!! :-)


Idag är det 34-årsjubileum - den 13/8 1983 träffades nämligen jag och min man!

Ungefär tre år senare flyttade vi ihop, och det kan inte ha varit så jättelångt efter det som vi skaffade oss ett gemensamt bankkonto. Kanske var det i samband med att vi köpte vårt hus, jag minns inte exakt. Men hur som helst har vi haft gemensam ekonomi i minst 30 år!

Mina och dina pengar/ägodelar FINNS, men vi talar ändå alltid om dem som VÅRA pengar och VÅRA saker. För det känns både bäst och mest självklart så! 

Så länge vi är vi, ser jag inget problem i att hans lön försörjer även mej. Särskilt inte som han inte heller tycker att det är ett problem! 

Jag har jobbat deltid i perioder, men det lilla som har kommit in i lön då har i princip runnit ut lika fort igen på grund av ökade omkostnader som varit mer eller mindre direkt kopplade till de där jobben... 

Så de senaste åren har det passat oss bäst att jag har varit helt och hållet hemma, och bara lyft en liten lön ur mannens (fast vi säger hellre VÅRT) aktiebolag! 

Helt utan egen inkomst i deklarationen, vill jag nämligen inte vara. Lite skatt in, så den skatt som ska dras får täckning, känns bra - och kanske några kronor tillbaka sen också, sitter ju aldrig fel. 

Förr tänkte jag att en egen inkomst även var viktig för min framtida pension, men numera vet i tusan... OM det kommer att finnas pensionspengar i framtiden, lär de nog betalas ut enligt ett annat system än det som är idag, för att räcka till åt alla som då ska ha... 

Därför tror jag det är viktigt att själv investera och bygga upp tillgångar som går att plocka av i framtiden, när ingen av oss längre har inkomst i form av lön. 

Och ingen av oss drömmer om en lyxtillvaro på ålderns höst, utan kommer att vara mer än nöjda om vi kan behålla dagens levnadsstandard!!

Jag vet inte om det är en orealistisk målbild, det beror ju på så mycket mer än bara oss... Om allt fortsätter ungefär som nu, både i Sverige och i övriga världen, så tycker jag iallafall inte att det ser omöjligt ut att lyckas. Men brakar till exempel tredje världskriget ut i full skala, lär inte någon ha nytta av höga pensionspoäng och feta aktieportföljer...

<:-)

Just för att omvärlden är skakig allt som oftast, både den inhemska och den globala, så gäller det ju att även leva NU och HA DET BRA i nuet. För framtiden vet vi trots allt ganska lite om... Sjukdom, olyckor och död går ju inte heller att helt bortse från. 

Jag tror man ska tänka lite lagom mycket på morgondagen, och bädda så gott man kan för den, men att den inte är så viktig att man inte ska unna sej livskvalitet hela vägen genom livet!!

:-)

Snålar man alltför mycket blir man nog bara nedstämd och olycklig i det långa loppet, även om man kan se ett kapital växa till sej nånstans...


Tankar | |
#1 - - elisabeth:

Lyckliga ni som hållit ihop så länge, och det kan bli minst lika länge till. Grattis! Så härligt det låter med "vårt", för det är ju det det är.
Det här med pengar, det finns nog ingen universallösning på vad som bäst. Det är nog högst individuellt vad som är optimalt för var och en.

Svar: Tack, goa Du!! ☺ Mmm, kan inte annat än hålla med dej om att vad som funkar med pengar, sparande och placeringar är väldigt olika från person till person. Att råda nån annan i detta är verkligen inte lätt, samtidigt som man gärna vill åtminstone dela med sej av egna erfarenheter, tips osv. Ibland borde man väl bara vara tyst, när man redan på förhand har insett att den man vill hjälpa/få på bättre tankar ändå är helt oemottaglig. 🙄
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - Anne:

Grattis till jubileumet. Så fantastiskt att hitta just den där personen som man vill åldras med. Tyvärr har jag inte själv lyckats med det konststycket men har med åren iaf lyckats hitta mig själv :-) Apropå pension så är jag realistiskt och tror man får räkna med att klara sig på en usel pension och egna tillgångar. Man får ha huvudet djupt ner i sanden för att inte se vad som händer med vår välfärd. Jag tror inte ett ögonblick på att det kommer att bli bättre innan jag ska gå i pension om si så där en tjugo år. Förresten vem vet om en inte får jobba tills en stupar. Så många som ska dela på kakan måste pensionssystemet nog göras om i grunden. Den som räknar med att få ut en större del av lönen i pension kan nog se sig i stjärnorna efter det. Tur att man har små omkostnader och nöjer sig med det lilla. Är jag bara frisk och har min familj är jag nöjd.

Svar: Tack!! 😊 Och om man hittar sej själv, och det visar sej vara en person man verkligen trivs med, så är det fantastiskt bra det också!! ❤ Ja, inför pensionen bör vi nog bäva... Eller säkra upp! Jag har siktat in mej på det sistnämnda, men har ju inte på långa vägar planen för hur det ska gå till färdig... Men jag ser det som ett intressant projekt iallafall, en verklig utmaning! 🙄
enbloggomenmormor.blogg.se

#3 - - Gunilla:

Hej. Jag är 58 år och har bott med min man i 40 år. Vi har ägt ett företag som gick dåligt och när vi gjorde oss av med det så fick vi en förlust. Mannen fick en annan anställning med låg inkomst och jag blev arbetslös. Efter några år på AF så mådde jag så dåligt att vi bestämde att jag skulle gå hem och bli hemmafru, det var för 4 år sen och jag har aldrig mått så bra. Vi klarar oss bra på en inkomst för vi har aldrig haft några stora löner . Skulle vi inte tänka att det är våra pengar så skulle det inte fungera.

Svar: Hej Gunilla! Och tack för att du delar med dej av din/er historia. :-) Jag var 100% hemmafru i många år när barnen var små, och ekonomiskt sett var det väl bland det sämsta man kunde göra... Men det var ändå inget svårt val för barnens och familjens skull, tycker jag! Och vi lärde oss framförallt hur man får en lön att räcka - det är oftast det folk inte kan förstå!? Och i andra hand hur man står ut med att "bara gå hemma och göra ingenting". Sista frågan är så dum, så den brukar jag försöka att inte höra!! Härligt att du mår bra igen! :-)
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp