Att känna sej jagad av brist på pengar...


...är en obehaglig och i längden även en mycket tärande känsla. Antar jag!? 

Har själv bara varit utsatt för den vid ett fåtal tillfällen. Vilket jag naturligtvis är glad över, men å andra sidan är det min egen förtjänst eftersom jag normalt sett ALDRIG spenderar över mina tillgångar! 

Slutar nog aldrig förvånas över dem som jämt och ständigt trasslar till sin ekonomi, och därför mer eller mindre alltid verkar vara skyldig familj, vänner och låneinstitut tusentals kronor. Att ständigt jagas av samvetet som säger att "jag måste betala tillbaka det jag är skyldig den och den och den" OCH av en växande hög med fakturor som man måste våndas över eftersom lönen troligtvis inte kommer att räcka till för att betala alla - den här månaden HELLER...!!! 

Klart jag förstår att det är jobbigt att ha det så!! Me-e-en...

Jag menar... Man MÅSTE väl inte försätta sej i den situationen gång på gång på gång!?! En gång är ingen gång, men har man det ständigt knapert så finns det ju en orsak till det!? Och orsaker kan man i regel göra nånting åt!

>:-)

Öka inkomsten, tycks då vara tanken som dyker upp i huvudet på de flesta - långt före tanken på att minska utgifterna!? Och inget fel i det så länge det är praktiskt genomförbart, så klart!! Men oftast är det väl kanske INTE det...??

Och då är ju tyvärr många så barnsliga att det enda de istället kan komma på, som skulle hjälpa deras taskiga ekonomi upp på fötter igen, är ett stort fett arv eller en miljonvinst på lotteri!? 

8-0

Krasst sett tror jag faktiskt att det är samma barnslighet som driver större delen av vår konsumtion!? I den bemärkelsen att vi är så naiva att vi låter andra (läs omgivning och vänner såväl som marknad och massmedia) både påverka och bestämma vad vi ska tycka är självklara behov att ösa våra surt förvärvade pengar över. 

Om vi verkligen ska unna oss ALLT som reklamen påstår att vi är värda, är det ju inte ett dugg konstigt att pengarna rinner ut från bankkontot snabbare än de rinner in... Däremot är det jättekonstigt att så många normalbegåvade vuxna människor inte är kapabla att genomskåda den här galna konsumtionsbluffen, utan dessutom låter sej drivas hela vägen in i kronofogdemyndighetens gap!?

Varför i herrans namn bromsar man inte, och styr upp skutan, redan när de första betalningspåminnelserna dyker upp??

Hur kan köpa-köpa-köpa vara viktigare än precis allt annat; tex partner, barn, släkt och vänner??? 

Ja, sånt här kan man fundera på i det oändliga - jag misstänker att man inte får några säkra svar på frågorna förrän man själv sitter fast på liknande vis i skiten...

<:-/

För egen del tycker jag hur som helst att det är roligare att använda mina/våra pengar till att säkra upp den framtida ekonomin, än till att shoppa sönder den nuvarande!! 

Har ett enda inköpsbehov just idag, och det är ett nytt munstycke till dammsugaren!! För det gamla började plötsligt göra repor i golvet igår!? Vet i fasen vad som hände med det, nån vital del måste ha trillat bort (och isåfall sugits in i maskinen, för jag har då inte hittat nåt misstänkt nånstans där jag använde den).

Verkligen ingen kul sak att lägga pengar på, men å andra sidan är det väl bra om man tycker det är trist att handla - så gör man det inte mer och oftare än vad som är absolut nödvändigt!?

Sen kan man ju se till att skaffa sej ett förhinder, så man helt enkelt INTE KAN ta sej till en affär just nu/just idag. Som att passa ett litet barn hela dagen lång!

;-)



Städning är hur som helst ingen hobby i min värld... Så inga överdrivna summor läggs nånsin på den!! Kanske går det rent av att laga det gamla munstycket...? 8-)



Ekonomi | |
#1 - - elisabeth:

Jag håller med i hela ditt resonemang. Jag begriper inte heller hur någon sätter sig situationen att låna, låna, låna till konsumtion, att inte kunna betala månadens räkningar, men det finns så klart alltid en anledning. Bland de få program på teve som jag tittar på är "Lyxfällan". Det handlar just om alla dem du skriver om. Alla blir de så förvånade att skulderna är så stora. Det hade de ingen aning om. I princip alla röker, äter skräpmat, dricker coca cola och käkar godis i mängder. Vad lär sig ungdomarna idag, ingenting om privatekonomi verkar det? Det borde vara ett ämne i skolan.

Svar: Jag har också sett en hel del Lyxfällan-program, och i brist på annan utbildning i privatekonomi kan man nog inte säga annat än att serien har en funktion att fylla. Fast tv kan ju inte komma och hjälpa alla som skulle behöva, och egentligen är det DET jag tycker är så fel; att andra ska styra upp och fixa till egenvållade kaos. Att många har så otroligt svårt för att ta eget ansvar, t o m när det gäller så viktiga saker som pengar och levnadsvillkor!! Jag tror man behöver lära sej sånt tidigt i livet - inte som mer eller m7ndre vuxen och genom att begå alla misstag som finns att begå... 😛
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - elisabeth:

Visst är det så, inte kan Lyxfällan hjälpa alla som behöver. Det vore intressant med en statistik på hur många som orkar i längden ändra sina beteenden, så de inte på nytt faller in i sina dåliga vanor, efter den där månaden som Lyxfällan håller koll på dem.
Jag hävdar att det borde vara ett ämne i skolan, kanske redan på högstadiet, att få lära sig något om ekonomi, att det inte funkar att låna eller alltid gå till nära och kära, som självklart vill hjälpa till, men som oftast gör en björntjänst i stället för hjälper. De som hamnat i knipa vet att det alltid fixar sig, att någon annan alltid stället upp!

Svar: Instämmer i vartenda ord du skriver här!!
enbloggomenmormor.blogg.se

#3 - - Anne:

Ärligt talat är det väl inte så konstigt att så många fastnar i lyxfällan. Jag kan helt krasst säga att de flesta i min vänskapskrets inte är ett dugg intresserade av ekonomi. Jag förstår det inte men folk konsumerar som om det inte fanns en morgondag. Att försöka diskutera pensionssparande, räntor eller ens barnens veckopeng är liksom inte intressant. När jag kom ur min långa arbetslöshet och fick fast heltidsjobb fick jag en massa kommentarer om att nu kunde vi köpa hus, ny bil och äntligen åka utomlands. Tre år senare sitter vi fortfarande i samma lägenhet, begagnad bil och har inte den minsta lust att se annat än vårt eget vackra land. Däremot ett skapligt sparkonto. Att konsumera en massa finns inte på kartan. För jag minns alla de där åren när den möjligheten inte fanns. Poängen med denna långa utläggning :-) är att varför har folk så svårt att ta ansvar för sin egen framtida ekonomi? Är vi så söndercurlade? Läser en massa bloggar och ibland vill jag bara slita mitt hår. Gnäller som sjutton över sin usla ekonom men självklart ska ungarna ha ny mobil, konserter och det handlas mat varenda dag. Vad hände med att rätta mun efter matsäcken?

Svar: Ja, söndercurlade är nog ordet!? Först av föräldrar och sen av samhället... Pajar det ena skyddsnätet så finns det i regel ett eller ett par till. :-/ Den här gången får dottern och killen betala sitt bygge i huset själva, för vi tycker de gott kan lära sej vad det kostar. Givetvis kompenserar vi dem genom att hålla nere hyran till ett minimum, och flyttar de innan vi så att säga är kvitt får de så klart ha tillbaka en del av sin investering. Nu har de ju redan gått ifrån den ursprungliga byggplaner, så det ska bli lite intressant sen att se om de blir överraskade eller inte när den tänkta budgeten sprängs ganska rejält på grund av det! 🙃
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp