Idag är det lite tomt...


Delvis som en reaktion på den intensiva och händelserika gårdagen, så klart. Inte så ofta man är på dop ju! Eller på så stort och trivsamt kalas, som följde på det. En helt perfekt arrangerad familjehögtid, måste jag säga!!

Men tomheten som har smugit sej på idag, handlar om en helt annan sak... 

Vi blev tvungna att ta bort vår gammel-hund i fredagskväll. :-(

Det kom inte som en blixt från klar himmel precis, för han har tacklat av lite och lite under ganska lång tid. Men det blev ändå lite plötsligt - hux-flux låg han på sidan på golvet och bara flåsade, samtidigt som hjärtat tycktes skena inne i bröstkorgen på honom!? Tog ut honom, och det var nätt och jämt benen bar - men lite grann orkade han ändå vifta på svansen. Men blicken... Han såg verkligen eländig ut i ögonen!

Och då visste vi att det var dags...


Allmänt | |
#1 - - elisabeth:

Så jobbigt, att behöva ta bort en "familjemedlem", men som du säger, vi vet när det är dags. Jag har en katt som är en gammal tant så det kan bli dags för henne när som helst, och det vet jag men ändå kan jag inte vara nog förberedd, men hon ska aldrig få lida, och så tror jag att du också kände för din vovve

Svar: Mmm, det sista man vill är ju att de ska lida - men vad svårt det ändå är att bestämma sej för att "nu är vi framme - gränsen går här"... Det är så lätt att vilja vänta lite till, för man vill ju så gärna hoppas på bättring... Men när beslutet väl var fattat (och det fick gå fort eftersom han blev märkbart sämre väldigt snabbt) så kändes det tack och lov som att det var det enda rätta att göra. Och så är känslan än, och lär så förbli. Han hade ett fint hundliv, med mycket frihet - kunde gå lös kring huset som han ville, och fick hänga med på det mesta. Älskade att åka traktor! :-)
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - Helena:

Så ledsamt😢 Sorg mitt i all dopglädje. Men livet är ju så på nåt vis.
Det är det värsta med djur. Att skiljas. Har alltid varit kattmänniska. Men så skaffade vi oss en liten blandrasvovve för ett år sen.., och det är något av det bästa vi gjort. Fasar för dagen då det är dags att ta adjö.
Varm kram❤️

Svar: Ja, när man står där med en liten valp i famnen är ju inte avskedet det första man tänker på precis - och tur är väl det, för det finns ju så fantastiskt mycket glädja sej åt i och kring hundägarskapet innan det är dags för det!! :-) Det är lite sorgligt när någon sörjer sitt husdjur så mycket att de inte kan förmå sej att skaffa ett nytt på grund av att de inte tror sej klara av att en dag behöva mista även det... :-( Det blir nog en ny hund här längre fram, men efter 29 års oavbrutet hundägarskap har vi bestämt oss för att vara lite fria och lediga ett tag nu. Har ju ändå sonens wachtel här så gott som dagligen... :-)
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp