Nu ger det sej...


...om det är stor skillnad på att vara ensam hemma MED hund, och ensam hemma UTAN hund!?

Det förstnämnda har jag varit massor av gånger, för mannen har titt som tätt kurser och utställningar mm via jobbet som kräver att han är bortrest i några dagar (inklusive övernattningar). 

Nu är det dags att vara ensam "på riktigt", eftersom mannen ska jobba på en mässa från idag (samling klockan 13!) och fram till lördag eftermiddag/kväll. Fyra nätter mol allena, alltså.

Lär knappast ligga vaken och försöka känna efter hur mycket eller lite ensam jag känner mej... Men jag kan absolut tänka mej att det kommer att saknas någon särskilt på morgnarna och kvällarna!

<:-)

Hundens mat och promenad har ju alltid varit typ det första och det sista man har gjort, varje-varje dag år ut och år in...

Upptäckte förresten igår, att en så enkel sak som att gå en liten promenad på egen hand, plötsligt tog emot jättemycket!?

8-X

Att gå en sväng med hunden är ju så självklart, och då blir det ju samtidigt en väldans enkel motionsform att hålla igång även sej själv lite grann med. 

:-)

Men... Att motivera sej själv till att gå den vanliga lilla hundpromenadsrundan - fast utan hund, då alltså - visade sej vara riktigt SVÅRT!? Jag hade ingen som helst lust till det, så jag lät faktiskt bli...

:-(

Tur jag har hand om sonens jycke så ofta och mycket som jag har, för det är trots allt promenaderna med honom som är längst och raskast - och därmed också mest välgörande för min kondition och allmänhälsa!! 

Men det kommer ju att fattas några tusen steg på min räknare varje dag i fortsättningen, om jag inte lyckas förmå mej att gå lite på egen hand också...

:-/

Jag ska väl ändå inte behöva börja med nån ny himla motionsform nu, på grund av att den egna hunden är död!?!

X-(


Allmänt | |
Upp