Om att vara hemma...

Tjugo över sju i morse kom sonen flängandes, och hivade in hunden (som jag är dagmatte åt) med orden; "Han har varken varit ute och pissat & skitit eller fått mat!" Och så slängde han sej i bilen igen, och for med gasen i botten mot jobbet!! Ja, jisses...


När man har försovit sej är det rätt bra att ha en hemmamorsa som tar över och styr upp!?! ;-D

Och hade han fortfarande bott hemma hade jag så klart väckt honom i tid, så detta scenario aldrig hade behövt inträffa. :-)



Onekligen är det praktiskt för övriga familjen att någon "alltid" är hemma. Passar barn och/eller djur, handlar och lagar mat, städar och tvättar, ser till att räkningarna blir betalda och hantverkarna insläppta...

I perioder jobbar jag också utanför hemmet, men de har blivit både färre och kortare på senare år. Och så har jag ju ändå några timmar i vårt egna företag som jag kan plocka ut lön för, och som livssituationen ser ut just nu får det räcka med det.

Fast jag gillar inte att titulera mej själv som hemmafru. Varför vet jag inte riktigt... Det känns gammalmodigt, ojämnställt och allmänt bara så-å-å fel!? Än värre är begreppet lyxhustru. Inte fan lever vare sej jag eller min man något lyxliv för att jag är hemma!? Men vi har det BRA, och det är viktigt för oss! :-)

För mej personligen har det också alltid varit viktigt att jag är hemma på grund av att jag har valt att vara det! Mitt hemmavarande är inte, och har aldrig varit, finansierat på nåt annat vis än att min mans lön får räcka till åt mej också.

Jag är inte inskriven på AF, har inga bidrag eller någon sjukpenning. Jag ligger inte samhället till last, men en vacker dag ska det förstås behöva ta hand om mej också trots att jag inte har betalat in lika mycket i skatt som de flesta andra... Usch, ja... :-/

Som hemmavarande tyngs man både lätt och ofta av känslan att inte riktigt göra rätt... Det man gör är visserligen bra för ens allra närmaste, men i ett större/vidare perspektiv är det inte alls bra!? För ens egen del är det så korkat så det nästan borde vara i lag förbjudet att vara hemmafru!?! För vem är det inte som sitter där med nitlotten, både kring vad som skulle hända vid en skilsmässa och framförallt vad det beträffar ens framtida pension och så där...

X-(

Hur som helst... Tesen jag hade redan som ung har iallafall visat sej stämma; En heltidslön räcker till för att försörja en familj - iallafall vår!!! 

:-)



Tankar | |
#1 - - Fru Olsson:

Visst är det trist att det bara är visst arbete som räknas när det gäller samhällets skyddsnät?

Du gör ju en massa samhällsnytta med det arbete du utför, tänker jag.

Problemet med att vara hemmafru till en man som står för inkomsterna är att han kan försvinna på ett ögonblick i död, sjukdom, skilsmässa... Hur tänker du om det?

Fin bild!

Svar: Ja, i yngre år tänkte man ju inte så mycket på sånt här - desto mer nu! Rent ekonomiskt vore väl en skilsmässa värst, men jag får ju erkänna att jag i första hand försöker buffra inför scenariot att maken antingen skulle bli arbetslös eller råka ut för en längre tids sjukskrivning. Dödsfall vore katastrof på alla vis utom ekonomiskt, tror jag, för i händelse av det har man ju allehanda försäkringar osv... Fast det är sannerligen inte lätt att sätta sej in i allt juridisk som rör sånt här - skulle inte alls förvåna mej om något man tror man har full koll på visar sej vara nåt man har fått helt om bakfoten!? 8-X
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - Helena:

Hej! Har läst dig ett tag men inte kommenterat. Gillar din blogg. Vettig och jordnära:)
Jag har också börjat tänka på pensionen. 45 år och nybliven mormor;) Har alltid jobbat deltid och prioriterat mina fyra barn. Är specialistsköterska så om jag jobbat heltid hade jag haft bättre lön än maken. Men tre barn har npf-diagnoser så skolan och fritids har aldrig fungerat. När dottern fick sin son i februari så fick jag säga upp mig. Är nu hemma heltid och är familjehem åt dotter och hennes lillprins. Rätt val känner jag men det är klart... Pensionen blir inte rolig.
Tack för trevlig läsning.
Helena

Svar: Tack för att du tog dej tid att skriva en kommentar. Alltid roligt och intressant att få ta del av andras livssituation och livsval. Förstår att det bitvis måste ha varit tufft för dej/er när skola och fritids inte har funkat. En kort period för massor av år sen fanns det ett vårdnadsbidrag för föräldrar som själva ville ta hand om sina barn istället för att ha dem i förskola och så där. Det försvann tyvärr rätt fort igen... Jag tror det hade varit bra att ha ett sådant, för många barn mår uppenbart inte alls bra av den barnomsorg som erbjuds. Skolan kan man ju också diskutera i sammanhanget, men jag tror framförallt att det blir för mycket för nästan alla barn att lämnas tidigt på morgonen och hämtas igen på kvällen - särskilt om skola och fritids är i samma lokaler och drivs av samma personal. Att föräldrars val som gynnar barnen alltid ska straffas med inkomstbortfall, sänkt sjukpenning och mindre i pension är så himla tråkigt...

Önskar dej en jättefin dag! Njut av lillprinsen och var stolt över allt du gör och ger de dina!! :-)
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp