En vecka i maj...


Dagen börjar bra, eller som vanligt när det är måndag och ny vecka. Extra nära till nästa helg är det ju också, i och med kristihimmelsfärd på torsdag. 

Det var samma förhållanden den här morgonen 1979 också. Men sen hände det nåt.

Det var den dagen min mamma blev sjuk. När vi, jag och min syster, kom hem från skolan låg hon till sängs och vilade. Det i sej var inget vi reagerade på - det hade hänt förr. Vi förstod inte att hon var mer än trött den här gången...

Sen kom pappa hem från jobbet, och hux-flux kom en ambulans och hämtade mamma!?

På förmiddagen nästa dag, som imorgon tisdag alltså, avled hon på sjukhuset. Dödsorsak: Blodpropp i hjärtat.

Ingen mera skola den dagen, och inte dagen efter heller - och sen var det ju lov på torsdagen och fredagen. 

På söndagen var det morsdag, precis som det kommer att vara nu på söndag. Minns inget alls från den dagen - kanske var vi i kyrkan?

Sen blev det måndag igen, och jag var tillbaka i skolan. Då skulle allt vara som vanligt igen...


Tankar | |
#1 - - elisabeth:

Livet är inte rättvist.
Jag har en vän som idag begravt sin make,
och fick precis ett dödsbud om en tjej, 39 år, som gett upp livet.

Svar: :-(
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - Helena:

Så hemskt! Hur gammal var du? Tänk vad döden kan slå till fort. Tänker att det är viktigt att berätta för sina nära att man älskar dom. OFTA!
Kram

Svar: Jag var 12 år, och syrran 9. I vår familj har det alltid varit svårt att prata om känslor, så det var mycket som aldrig blev sagt vare sej innan eller efter... Men handlingar var/är iallafall alltid grundade på kärlek och omtanke.
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp