Det här med att unna sej...


Sparbloggare brukar i allmänhet avsky både uttrycket och beteendet "att unna sej".

Vilket är fullt begripligt, för sånt man unnar sej hade man istället kunnat spara!

:-)

Själv tycker jag det är mer intressant att titta på VAD det är folk unnar sej - och VARFÖR. Och för all del även på vad JAG SJÄLV unnar mej för nånting...

Begagnade finkläder från Secondhand, till exempel!

;-)

För att man ska kunna säga "unna sej" om något, bör det väl först och främst handla om en sak eller ett nöje som man varken behöver eller på nåt vis är beroende av...? Men som ändå känns najs när man står där med sin "vad det nu är" i handen, i stunden precis efter att kortet dragits eller kontanterna erlagts.

En typisk unna sej-grej är dessutom ofta slut/förbrukad/undanstoppad/bortglömd tämligen snart efter köpet! Så ju kortare tid man har glädje av det man köpt, ett desto sämre unna sej-inköp måste det anses vara...?

Typiska exempel på saker som den sparsamme anser att man verkligen inte ska unna sej är uteluncher, kaffe på stan, vecko-/månadstidningar, godis, läsk, vin, olika abonnemang på tjänster man knappt använder osv...

Och jag håller med - och erkänner att vissa av de nämnda sakerna faller jag lätt dit på, trots att jag vet att det skulle vara mycket vettigare att avstå dem... Både för pengarnas och för hälsans skull!!

X-(

Ibland (eller rättare sagt ganska ofta...) känner jag det som att det ändå kan vara okej att unna mej något hälsovådligt, som en slags kompensation för att jag faktiskt avstår något annat som är ännu mer ohälsosamt!?! Som att dricka ett glas vin var och varannan kväll... Jag varken röker, snusar eller knarkar ju!! Så då kan jag väl få unna mej det där vinet istället...?

Rena rama självbedrägeriet, naturligtvis!! Men det är väl precis så de flesta av oss resonerar med sej själva kring sånt här...?

8-I

Så är det något av mina unna mej-inköp som ska bort, så är det helt klart vinet!!!

Mina Secondhand-besök, med inköp av både det ena och det andra som kan vara nog så onödigt men som ändå har en försvarbar funktion, känner jag inte alls för att upphöra med eller ens minska ner på.

När man redan är ganska intajtad vad det gäller utgifter och nöjen, tror jag faktiskt att man ska vara lite försiktig med att ta ännu ett steg i nedskärandet!? Så man inte plötsligt blir alldeles maniskt snål - och mer eller mindre utplånar sej själv i sin spariver!!! 

8-X 

Man ska inte leva i misär när man inte måste...

<:-)




Ekonomi | |
#1 - - Anne:

Att spara är aldrig fel men man får inte bli dumsnål. Ibland verkar det som om vissa sparivrare knappt unnar sig luften de andas. Måste vara jobbigt att alltid tänka på hur mycket man kan spara på precis allt. Fast jag gillar inte riktigt uttrycket "unna sig". Som om man måste ursäkta ett dåligt val. Jag försöker tänka att när jag väljer att lägga mina pengar på något så gör jag det för att jag vill och kan. Inte för att jag på nåt mystiskt sätt förtjänar det (jag unnar mig den här maffiga bakelsen för jag förtjänar faktist det när jag är så duktig och inte ätit nåt sött på hela veckan). Livet behöver en guldkant ibland :-).

Svar: Guldkant på livet/tillvaron, låter absolut bättre - för visst är det nåt lite "fult" inbakat i begreppet unna sej!? Kan tänka mej att det längre tillbaka i tiden var en klassfråga, och att unna sej "lyx och flärd" var förbehållet de välbeställda/förmögna och inget som arbetarklassen ens skulle fundera på för egen del...
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp