Eget företag...


...har tydligen en son till ett par av våra vänner precis startat. En så kallad enskild firma, antar jag. 

Orsak: Sommarjobbet övergick aldrig till den fasta anställning som mer eller mindre hade utlovats, och den unge mannen med ambitioner insåg ganska snabbt att AF har man ingen nytta av om det är ett jobb man vill ha!?

Så fortsättningsvis ska han hyra ut sej själv och sina tjänster. Till vem/vilka vet jag inte, men det löser sej nog - hans far har ett stort kontaktnät, så det är väl i första hand med hjälp av det som det ska fiskas kunder och uppdragsgivare, tänker jag.

Och om firman inte går alldeles lysande till en början, är det ingen katastrof. Grabben har inte flyttat hemifrån än, så tak över huvudet och mat på bordet lär han ha ändå. 

Jag tycker han gör helt rätt i att testa idén med det egna företaget NU!!

:-)

Sen kan jag inte låta bli att dra paralleller till min egen dotter. Hon fick inte jobb direkt efter skolan, men hade flyttat hemifrån redan under sin gymnasietid. Hon behövde försörja sej själv. Punkt.

Hon hade utbildat sej till frisör, men hade inte råd att jobba som lärling inom det yrket. Isåfall hade hon fått flytta hem igen, och det ville hon inte. Men hon funderade faktiskt på att öppna en egen frisersalong, och fick gå en starta eget-kurs via AF (eftersom de ju numera förmedlar utbildningar snarare än arbeten). Men hur det nu var fick hon ett jobberbjudande via en kompis mamma i ungefär samma veva som kursen tog slut, och började som timvikarie inom hemtjänsten. Samtidigt hade hon även sökt sommarjobb på traktens i särklass största företag, och när hon fick ja därifrån slutade hon på hemtjänsten och började där istället. Och där är hon kvar, fast på en högre position och med bättre lön. Karriärsmöjligheterna inom detta företag är närmast obegränsade, så den egna frisersalongen känns väl inte så intressant längre...

Men klippa hår och färga mm kan hon ju göra ändå - och fixar gärna till oss i familjen och närmsta vänkretsen, iallafall om vi frågar snällt och hon själv har tid och lust.

:-)

Sonens flickvän har också en hantverksutbildning - hon är utbildad florist. Men jobbar på samma företag som min dotter, väldigt långt ifrån blommor och blader... Märker mycket mer på henne än på dottern, att hon saknar sitt ursprungliga yrkesval... Kanske att hon en dag startar eget!?!

:-)

Det svåra är ju inte att starta ett företag, utan snarare att våga ta språnget från en trygg arbetsplats och säker inkomstkälla för att helt försörja sej på en egen verksamhet istället. I det läget räcker det inte med bara en halvflummig längtan om en dröms förverkligande, menar jag.

Men för den ekonomiskt oberoende räcker det!! Så nu ser jag med stor spänning och nyfikenhet fram emot att få höra nyheter om våra vänners sons företag och företagande! Håller tummar och tår för att han ska lyckas, och hoppas framförallt att han kan göra det utan allt för mycket hjälp och styrsel av sin far. 

:-)

Tankar | |
#1 - - Elisabeth:

Det verkar vara en driftig kille så det kommer säkert att gå bra för honom, om än med lite starthjälp av pappan. Företagande är inte så lätt, lätt att starta men svårare att driva ett företag än vad vi kan tro. Det gäller att ha en bra affärsplan, utan alltför stora investeringar i början. Jag tror att antingen är vi entreprenörer eller arbetstagare, det är svårt att vara entreprenör men inte våga ta steget, och vara kvar i ett arbete som ger trygghet och säker inkomst. Då kan det bli bekymmer som går ut över privatlivet, för den som inte får "blomma ut" i jobbet. Det låter som dina "flickor" jobbar på IKEA, där tror jag att det finns hur stora utvecklingsmöjligheter som helst, för den som visar framfötterna och har en ambition att stiga i graderna.

Svar: Ha-Ha! Jag håller på att skriva ett inlägg som tar upp precis det som du skriver här! Nu vet jag inte om det är lönt att göra klart det, för här kom ju allt vettigt som finns att beakta!? 😂
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp