Lever DU ditt liv fullt ut???


Rubrikens fråga brukar dyka upp i filosofiska sammanhang - ofta i samband med att någon närstående drabbats av svår sjukdom... Och den är ju aldrig så relevant som när man blir påmind om sin egen dödlighet, och svaret är väl nästan alltid nej...?

Jag kan iallafall inte påstå att jag lever livet fullt ut. Men jag vet samtidigt inte riktigt hur mitt liv och min tillvaro skulle se ut, för att jag skulle kunna svara ett tveklöst ja på den frågan...?

Det känns iallafall som om det skulle kunna vara rejält kostsamt att liksom gå all in med ett självförverkligande-projekt på det temat!? Och tanken leds till all tv-reklam för spel och lotterier, där vinnarna frossar i lyxiga resor och köper vilka absurda saker som helst för sina miljoners miljoner!! Fast riktigt så-å-å galet behöver det väl förstås inte vara...?

<:-)

Men om man spånar lite löst kring vad man skulle vilja ägna sin tid och sina dagar åt, om man själv fick bestämma fritt och inte behövde ta hänsyn till nån annan... Jag tror majoriteten skulle välja bort sina befintliga jobb då (och troligtvis förvärvsarbete över huvudtaget), för att på heltid istället ägna sej åt sånt som kan kategoriseras som kravlösa roligheter!?! Men de allra flesta skulle nog fortfarande vilja göra något produktivt, men utan kravet på sej att prestera/leverera... Jobba ideellt nånstans på sina egna villkor, kanske? Eller jobba till sej själv, men utan att känna någon press på att dra in pengar att täcka sina levnadsomkostnader med.

Om man helt bortser från att man behöver pengar för att leva - och tänker sej att såna kommer att finnas ändå på ett eller annat sätt - så är det nog inte så svårt att komma på en hel del man skulle vilja göra, se och uppleva innan livet är över!?!

Men det står och faller alltså med att försörjningen är fixad... Och socialbidrag eller pension är knappast tillräckligt mycket inkomst för att man ska få den där "fullt ut"-nivån på livet!? 

Överlevnad och guldkant på tillvaron är ju inte samma sak, menar jag... Samtidigt är det ju orimligt att tro att man nån gång verkligen ska vinna en massa pengar, eller ärva en så gigantisk summa... Det kommer med 99,9 procents säkerhet aldrig att hända de allra flesta av oss, och därför kommer vi heller aldrig att kunna leva våra liv fullt ut...

Om inte!?!

Jag antar att det finns andra sätt att tänka och resonera kring det här - och lösningar som man faktiskt har råd med...?

8-)


Tankar | |
#1 - - Anonym:

Jag kan inte låta bli att reflektera över egoismen i att leva sitt liv fullt ut. Jag drömmer om att få se världen tillsammans med maken. Men ett sånt leverne skulle innebära att helt och fullt satsa på oss själva utan hänsyn till de barn vi har. Och när jag i slutändan ska summera mitt liv känner jag inte att jag skulle kunna stå för en sån prioritering.
Kram Helena

Svar: Åh, vad bra du formulerar det!! Jag tycker ju också att det är nåt som liksom skaver när jag försöker se framför mej hur det där konceptet skulle kunna bli verklighet - och det är nog tusan den där egoismen!? Just för att det ter sej omöjligt utan att åsidosätta andra och annat. Vilket man ju innerst inne faktiskt inte vill... ❤
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp