Sånt man inte saknar!!


Kom att tänka på att det är ungefär ett år sen jag fick ett telefonsamtal från en företagare här i trakten. Han behövde hjälp - kontoret hade mer eller mindre klappat ihop sedan hans tidigare kontorist hade slutat sin tjänst.

Jag bestämde mej för att anta erbjudandet - det handlade om 2-3 dagar i veckan, och jag kunde i princip välja arbetstiderna själv.

Enda smolket i bägaren just då var att det var ett kontorsjobb. Mitt intresse för såna ÄR svalt, men å andra sidan är det ju ett enkelt jobb att skriva fakturor, stämma av "nuffror", fixa löneutbetalningar osv - jag har gjort det förr!!

Iallafall... Så fort jag sa ja till jobbet, undrade han när jag kunde börja. Det var en torsdagkväll, så jag sa att "jag kommer på måndag morgon". Märkte ett visst missnöje redan där - genast, hade tydligen varit rätt svar på den frågan!? 

Vi kom överens om en provanställning, men sen gjorde vi inte upp ordentligt angående lönen, och det var ju dumt. Men eftersom han "skulle ta reda på den" utgick jag från att den skulle vara avtalsenlig iallafall...

Så jag började, och det var verkligen KAOS!! Faktureringen hade inte skötts på ca en månad, så det fanns att hitta på om man så säger...! Kan nån begripa hur man överhuvudtaget låter en kontorist sluta utan att anställa en ny som omgående tar över jobbet???

Nä, och att det var ett big mistake hade ju företagaren själv insett vid det laget... Nervsammanbrottet låg på lut, typ! Vilket jag i och för sej kan förstå, men karln var ju direkt otrevlig att ha med och göra!? Sur och tvär och fruktansvärt gnällig. 

Ja, sen visade det ju sej att han trodde han skulle få mej att jobba för samma lön som en "nybörjare" (fast vad han menade med det uttrycket fick jag aldrig klart för mej), så där nånstans bestämde jag mej för att inte bli långvarig på hans anställningslista... Sa upp mej och slutade på stående fot samma dag som jag hade varit där i en månad.

På ryktesvägen har jag hört att den som tog över tjänsten efter mej också slutade efter en ganska kort tid, men hur det är idag vet jag inte.

Så här i efterhand tycker jag att det var en ganska lärorik månad. Kommer till exempel att vara väldigt tydlig i framtida förhandlingar, vad de än handlar om, och kräva klara besked istället för att låta viktigheter bli hängandes löst i luften. 

Och så är jag en gång för alla övertygad om att kontorsarbete verkligen INTE är min grej!!

:-)



Tankar | |
#1 - - elisabeth:

Kontorsarbete som är så kul, i alla fall när jag får bestämma själv, när, var och hur......
Ja, visst är det så, alltid lär vi oss något, t ex att se till att anställningsförhållanden är klara innan vi börjar på ett nytt jobb, och att det finns på pränt!

Svar: Håller fullständigt med dej om att de är graden av frihet och självbestämmande (egentligen; om man har sin arbetsgivares fulla förtroende eller inte!!) som avgör mycket om ett jobb är roligt eller inte! ☺
enbloggomenmormor.blogg.se

#2 - - http://nouw.com/Familjehemsmormor:

Men käre nån! Det låter som en riktig knäppis! Förstår att du blev kortvarig. Själv har jag slutat fjäska för arbetsgivare. När min förra chef gled på svaret när jag sa att jag antagligen behövde mer tjänstledigt än tre månader för att ta hand om mitt barnbarn så sa jag upp mig! Inte poppis.., men chefen har redan hört av sig och kollat om jag vill ha en anställning igen😄
Kram Helena

Svar: Ja, den anställningen ska jag aldrig ha med i mitt CV, kan jag ju säga! 😂 Men jag gillar att den gav mej lite mer skinn på näsan, och det var nog sista gången nån karl (eller typ över huvud taget) körde med mej på det viset...!? Det var en riktigt go känsla att vara så totalt oberoende av både honom, jobbet och lönen att jag faktiskt kunde säga upp mej och sluta på direkten!! 😁 Även om inget jobb kan vara viktigare för dej än det du gör just nu, antar jag att det är skönt att ha i ryggen att du trots att du så upp dej är efterfrågad på din gamla arbetsplats!? ☺
enbloggomenmormor.blogg.se

Upp