Sjukhus...


Visste ju sedan i fredags, att det skulle bli jag som fick ta hunden till återbesök och blodprovstagning på djursjukhuset idag. Men så fort något är inplanerat ska så klart saker och ting krångla till sej!? Jag som alltid är flexibel annars...

Det som hände var att min pappa hörde av sej ganska tidigt i morse, och sa att han hade fått feber under natten. I samråd med sköterskan på onkologmottagningen, bestämdes det att han skulle åka in till akuten för provtagning - och alla andra dagar och tider hade jag givetvis både skjutsat honom dit och följt med på provtagningarna osv. Men denna förmiddag kunde jag helt enkelt inte, på grund av hunden...

Nåja, det var ingen fara så - pappa löste det enkelt själv genom att be en granne köra honom till sjukhuset - men man känner ju sej så otillräcklig, när det blir så här... Men dagtid är det krasst sett inte särskilt komplicerat att bli dålig - som tur är! Och det hade inte heller tagit särskilt lång tid på akuten, och därefter blev han inlagd...

Hunden och jag fick däremot sitta i väntrummet på djursjukhuset i en halvtimme, trots att vi hade inbokad besökstid. Något jobbigt med en stim-pelle som han - speciellt när det kom in den ena katten efter den andra. Tur de var lite gömda i burar, alltså...!! Phu...

Han är pigg för att vara så sjuk, måste man säga! 

Hur hans blodvärden ser ut idag, ska veterinären ringa till sonen och berätta i eftermiddag. Bara till att hålla tummarna för att de har stigit sedan i fredags!

Pratade med henne om hans allergi/klåda också. Eftersom det troligtvis är medicinerna mot den som har gjort honom så här sjuk, kommer det inte precis att bli enklare att behandla honom framöver... Men som hon också sa; Först och främst måste han ju överleva det här!

8-X


Foto från i måndags, när vi inspekterade vildsvinens framfart i skogen där vi promenerar ibland...

Ett dygn senare blev han alltså akut sjuk.


Allmänt | | 2 kommentarer |

Borde JAG starta eget företag??


Frågan är väl inte helt obefogad efter mitt förra inlägg, men...

Njaä... Jag är nog ingen företagar-typ, tror jag!? Känner mej åtminstone INTE som en sådan. Men man kanske kan lära sej, för all del...

Pappersbiten skrämmer mej iallafall inte, för den sköter jag ju redan vad det gäller min mans AB. Dock tycker jag att det är ett ganska tråkigt och enformigt jobb, så egenföretagare inom ekonomi/administration är definitivt inget jag lockas av. 

Men hur som helst! I mitt förra inlägg tyckte jag ju att det var ett bra utgångsläge att starta eget i ett skede av livet när man är någorlunda ekonomiskt oberoende.

Me-e-en... De gånger jag har varit som mest sugen på att bli min egen, har jag inte varit i den sitsen. Och nu när mannen och jag drar oss runt med enbart hans lön, finns det liksom inget ekonomiskt incitament till att sparka igång en firma "bara för att"!?

Det ter sej oändligt mycket smidigare att ha en vanlig anställning med fast lön, måste jag säga! Om jag nu skulle bli väldigt sugen på att jobba lite... Vilket jag helt klart blir ibland - men jag vill ha ett deltidsjobb, och det är svårt när normen är heltid... 

Så DÄR finns givetvis en poäng med att testa en egen verksamhet av nåt slag - så man åtminstone skulle kunna bestämma själv hur mycket/lite tid man vill lägga ner på arbete!

Men allra viktigast; Ska jag driva företag så ska det vara med utgångspunkt i något som JAG tycker är roligt att ägna mej åt!!! Jag har ingen som helst lust att skapa en verksamhet kring nån random affärsidé "vilken som helst", enbart för att den skulle vara garanterat lönsam eller så. 

Och det tror jag väl egentligen att ingen annan heller har... Men man kan ju lockas in på både det ena och det andra om man lyssnar mer på andra än på sej själv, menar jag. Eller bli erbjuden ett delägarskap alternativt ett övertagande av en befintlig firma. Eller i samband med "förändringar i organisationen"; tvingas starta eget som konsult, för att få behålla sitt jobb...

Tänker jag efter så känner jag väldigt många fler företagare som "bara" har tagit över redan existerande verksamheter och nu driver dessa vidare, än vad jag känner företagare som verkligen har startat från scratch och byggt upp fungerande och lönsamma företag efter sina egna idéer och visioner. 

Jag vill inte lägga några värderingar i skillnaderna kring hur och varför man blir egenföretagare, däremot är jag övertygad om att inte vem som helst kan bli en ny Ingvar Kamprad!! (Blink-blink, Elisabeth!) 

Däremot tänker jag att företagande alltid är mycket mer än bara arbete och försörjning. Att det till exempel måste vara en stor del av ens personlighet och livsstil också, för att det ska kunna kännas bra i magen även i de stunder när allt inte går som på räls - eller föralldel när allt går så bra att folk i ens omgivning blir öppet avundsjuka och missunsamma!!

8-X

Och där nånstans skrinlägger jag mina gamla affärsidéer som aldrig blev av, för jag inser att tiden har sprungit ifrån både mej och dem. Och det gör inget, för om det verkligen är viktigt att nångång få bli min egen chef så kommer jag att komma på nya idéer!!

:-)

Allmänt | | 2 kommentarer |

Kånka hit och kånka dit...


En liten ryggsäck (Fjällrävens Kånken) ska under de närmaste veckorna följa med hunden på ett lika självklart vis som hans koppel... Typ!

Herre gud, vad mediciner han ska ha!!! 

8-X

Och mat ofta, och knappt nån motion utan vila-vila-vila...

Han kom instormandes här för en halvtimme sen, pigg som en mört, och förstod inte alls varför han inte fick följa med husse till skogs och jaga!?

Stackarn... <:-)

Skönt att se honom i detta skick iallafall!! Men hålla honom i stillhet i flera veckor nu, kan säkert bli en påfrestning... Inga promenader förrän hans blodvärden är uppe på normal nivå igen!

Med tanke på hur låga blodvärdena är, så är det konstigt att han är så pigg som han är. Men vi måste ha stenkoll, förändras tillståndet ska vi kontakta djursjukhuset bums.

Planerat återbesök på måndag förmiddag, för att kolla hur blodvärdena är då.

I ryggsäcken finns ett helt gäng vanliga människo-mediciner, avsedda för magsår. Tex Losec!

Minns ju tiden när var och varannan stressad yuppi-typ knaprade såna tabletter, som om de vore smågodis... Men det måste vara rätt länge sen? Efter Losec-tiden kom ju gå in i väggen-tiden, när folk blev utbrända än till höger och än till vänster. Och nu pratar man om utmattningssyndrom.

Var tid har sitt, så att säga!? Men ohälsan består - och blir snarare värre än bättre...

Upp