Att känna sej jagad av brist på pengar...


...är en obehaglig och i längden även en mycket tärande känsla. Antar jag!? 

Har själv bara varit utsatt för den vid ett fåtal tillfällen. Vilket jag naturligtvis är glad över, men å andra sidan är det min egen förtjänst eftersom jag normalt sett ALDRIG spenderar över mina tillgångar! 

Slutar nog aldrig förvånas över dem som jämt och ständigt trasslar till sin ekonomi, och därför mer eller mindre alltid verkar vara skyldig familj, vänner och låneinstitut tusentals kronor. Att ständigt jagas av samvetet som säger att "jag måste betala tillbaka det jag är skyldig den och den och den" OCH av en växande hög med fakturor som man måste våndas över eftersom lönen troligtvis inte kommer att räcka till för att betala alla - den här månaden HELLER...!!! 

Klart jag förstår att det är jobbigt att ha det så!! Me-e-en...

Jag menar... Man MÅSTE väl inte försätta sej i den situationen gång på gång på gång!?! En gång är ingen gång, men har man det ständigt knapert så finns det ju en orsak till det!? Och orsaker kan man i regel göra nånting åt!

>:-)

Öka inkomsten, tycks då vara tanken som dyker upp i huvudet på de flesta - långt före tanken på att minska utgifterna!? Och inget fel i det så länge det är praktiskt genomförbart, så klart!! Men oftast är det väl kanske INTE det...??

Och då är ju tyvärr många så barnsliga att det enda de istället kan komma på, som skulle hjälpa deras taskiga ekonomi upp på fötter igen, är ett stort fett arv eller en miljonvinst på lotteri!? 

8-0

Krasst sett tror jag faktiskt att det är samma barnslighet som driver större delen av vår konsumtion!? I den bemärkelsen att vi är så naiva att vi låter andra (läs omgivning och vänner såväl som marknad och massmedia) både påverka och bestämma vad vi ska tycka är självklara behov att ösa våra surt förvärvade pengar över. 

Om vi verkligen ska unna oss ALLT som reklamen påstår att vi är värda, är det ju inte ett dugg konstigt att pengarna rinner ut från bankkontot snabbare än de rinner in... Däremot är det jättekonstigt att så många normalbegåvade vuxna människor inte är kapabla att genomskåda den här galna konsumtionsbluffen, utan dessutom låter sej drivas hela vägen in i kronofogdemyndighetens gap!?

Varför i herrans namn bromsar man inte, och styr upp skutan, redan när de första betalningspåminnelserna dyker upp??

Hur kan köpa-köpa-köpa vara viktigare än precis allt annat; tex partner, barn, släkt och vänner??? 

Ja, sånt här kan man fundera på i det oändliga - jag misstänker att man inte får några säkra svar på frågorna förrän man själv sitter fast på liknande vis i skiten...

<:-/

För egen del tycker jag hur som helst att det är roligare att använda mina/våra pengar till att säkra upp den framtida ekonomin, än till att shoppa sönder den nuvarande!! 

Har ett enda inköpsbehov just idag, och det är ett nytt munstycke till dammsugaren!! För det gamla började plötsligt göra repor i golvet igår!? Vet i fasen vad som hände med det, nån vital del måste ha trillat bort (och isåfall sugits in i maskinen, för jag har då inte hittat nåt misstänkt nånstans där jag använde den).

Verkligen ingen kul sak att lägga pengar på, men å andra sidan är det väl bra om man tycker det är trist att handla - så gör man det inte mer och oftare än vad som är absolut nödvändigt!?

Sen kan man ju se till att skaffa sej ett förhinder, så man helt enkelt INTE KAN ta sej till en affär just nu/just idag. Som att passa ett litet barn hela dagen lång!

;-)



Städning är hur som helst ingen hobby i min värld... Så inga överdrivna summor läggs nånsin på den!! Kanske går det rent av att laga det gamla munstycket...? 8-)



Ekonomi | | 3 kommentarer |

Sista juni betyder...


...dags att betala räkningar - och se om den hushållsekonomiska planen höll!? Den om att klara oss på 16500, alltså.

Och: JA, det gick!!! :-D

Så då blev det en bra "dusk" in på buffertkontot den här månaden också! Så pass att jag kunde lyfta lite vidare till sparkontot också, faktiskt. Tycker det räcker med 10000 i buffert. Skulle något oförutsett kosta mer än så, får vi plocka tillbaka från sparandet... Men det hoppas jag inte, för sparandet ska i första hand gå till nytt vattenfilter (kostar nog ungefär 25000 spänn) och till att lösa lånet på min bil inom ett år från nu räknat.

Bilaffärer är sällan några bra affärer, och vill man att de ska bli riktigt dåliga ska man så klart låna till dem... :-( Och DET försöker jag i regel undvika, så när den gamla Volvo V70:n jag körde till och med januari 2016 inte längre ville vara med så köpte jag en Suzuki Grand Vitara kontant hos en bilhandlare några städer bort. Att det blev just den bilen berodde på att den bara hade gått 8500 mil plus att jag kunde pruta ner priset med 20000 spänn! 

Plötsligt fanns det pengar över till drömbilen också, så därför slog jag till på Mazda-cabben också! (Köptes av en privatperson i maj -16).

Efter si så där fem och en halv månad, och mindre än 500 körda mil, skar Suzukins motor!! Den tre månader långa MRF-garantin var ju utgången, men vi reklamerade bilen med stöd i konsumentköplagen istället, och firman vi köpt den av åtog sej att göra ett kostnadsfritt motorbyte (till en begagnad med motsvarande mil). Under tiden fick vi ha fri lånebil, så oss gick det ingen nöd på. Sämre gick det för firman som inte lyckades få tag i någon utbytesmotor, så efter fyra-fem månader gav de upp. Köpet hävdes och vi fick hela köpeskillingen tillbaka! 

Men... Cabben är ju vare sej en vardagsbil eller en året runt-bil, så därför blev vi tvungna att börja besöka bilhallar igen... 

För enkelhetens skull valde vi dem på hemorten nu, och då fanns det egentligen bara ett alternativ; Den bilfirman som är kopplad till verkstaden där vår son jobbar! Och där ägaren dessutom är en gammal vän till oss.

:-)

Det blev en fabriksny bil - därav en dryg tredjedel av inköpspriset i form av lån... 

Men så här långt har vi iallafall inte behövt lägga pengar på reparationer, dessutom är skatten och försäkringen billig och den drar bara hälften så mycket bensin som vad den förra bilen gjorde!

Så-å-å... Ganska nöjda bilägare trots allt!!!

:-)


Ekonomi | | 2 kommentarer |

Detta är inget rosa skimmer!


Det är snarare pest och pina!

<:-)

Vår bokföring... Ungefär som framplockad ur en plastpåse/skokartong i garderoben. 

Dock ligger alla papper i exemplarisk ordning, det som skulle skickas in nånstans är gjort, och det som skulle betalas är betalt. Och det finns gott om pengar kvar på bankkontot, så vi kan betala revisorn för att fixa bokslut till oss i åtskilliga år till. 

Som synes finns det ingen dator på bordet, utan bläckpenna och miniräknare. Och post it-lappar och utprintade verifikationslistor och dagboksblad!

Så bokför jag!! Som ett hantverk, och nog är en handskriven bokföring som ett konstverk - iallafall om man jämför med några datafiler på ett usb...

;-)

Jag konterar, och sen får nån stackars assistent till revisorn mata in allt i deras bokföringsprogram, och rätta eventuella fel - och så får vi allt sammans snyggt och ordentligt på datapapper i en liten pärm för si så där 10000 spänn! 

Jag har sagt det förr, att den enda som tjänar pengar på vårt företagande är revisorn!!

8-I


Upp